Jag har en ny telefon och med den följde erbjudandet om gratis 🍎📺 i tre månader och gratis är gott så jag nappade. Timmar (nåja, timme på sin höjd) av scrollande i en inte alltför användarvänlig app (en stor del av utbudet finns t ex att streama i andra tjänster än denna) landade jag på den amerikanska serien Defending Jacob med en del kända namn i rollistan. Och det var ju åtta timmar av mitt liv som kunde använts bättre. Manuset är så mekaniskt och dialogen onaturlig. Skapliga insatser av skådisarna men alldeles för lång och alldeles för ”Hallmark-y”. Jag hoppas Slow Horses med Gary Oldman som står på tur är bättre, eller den kommer med all säkerhet att vara det. Nah, jag kollar på Bad sisters härnäst!
När det kommer till litteratur är det desto högre kvalité på min läsning just nu. Med stor behållning läser jag Satantango av László Krasznahorkai, min första av denna nobelpristagare. Jag är halvvägs in i boken och är benägen att säga att jag är såld på hans sätt att skriva, så oerhört levande språk, bilderna han målar så påtagliga, jag befinner mig inte vid sidan av, jag är mitt i händelserna. Och jag bannar mig själv för att jag inte läst honom tidigare, köper hem allt och längtar efter nya saker att hamna mitt i.
I övrigt är det rätt stressigt och intensivt just nu, jobbet så krävande, men julen snart här och med den också en respit. Och på senare tid upplever jag också en tidigare undandstuvad längtan och känslor som återigen gör sig påminda. Tyvärr destruktivt för mig att hålla på så även om tanken på att stilla min längtan är ljuvlig.
