…
Min sömn hade inte återvänt, mardrömmar om död, i en del föll jag från bron och vaknade med en studs när jag träffade det kalla vattnet. Mamma sov desto mer, gick och la sig tidigt om kvällarna, sov i soffan om dagarna. Ingenting hände på dagarna då det inte kom några granater. Böcker jag läst flera gånger redan lästes igen. Det blev inte mycket sagt hemma, vi satt tysta i var sitt rum, sågs ibland över sparsamma måltider.
”Har du hört något från din son?”
Våra balkonger låg vägg i vägg och nu lutade jag mig ut och kikade bakom väggen på grannmamman som vattnade färggranna blommor planterade i stora konserver som en gång hyst olivolja och tomater.
”Nej, vet du, nu är det en vecka sedan han ringde. Men det blir så ibland. Det är ingen fara med honom, det känner jag på mig.”
Grinande rätade hon på sig, satte armarna i ryggslutet som för att knäcka det på plats. Osäkra leenden från båda när våra blickar möttes.
…
Lämna ett svar