För 15 år sedan släppte Zola Jesus sin EP Stridulum, som sedan inom kort blev ett album, Stridulum II. Ett album jag än idag lyssnar på regelbundet.
Zola Jesus beskrevs av en recensent som en mix av Maria Callas och Florence Welch och det är enligt mig en bra beskrivning. Hon har en fantastisk röst, skriver genomtänkta texter och hennes musik rör sig mellan elektroniskt, industriellt, synth, pop. Det stora bombastiska och det lilla intima.
Jag gillar hennes ständigt närvarande hommage till Östeuropa. Hon rör sig mellan dröm och verklighet och kanske är det just det hon slår an hos mig, drömmen om ett förlorat hem, verkligheten av att vara främling.
Den som ännu inte upptäckt Zola Jesus har något att se fram emot.
Lyssna på Night
Lämna ett svar