Händelseboken av den oerhört begåvade Andrzej Tichý. Den här boken är knappa 700 sidor fantastisk litteratur, jag tar mig igenom den något långsamt. Njuter fullständigt.
Jag såg en väldigt kort intervju med Tichý för ett tag sedan som gjorde stort avtryck hos mig. Han säger i inslaget att vi borde prata mer om förståelse inom kultur och konst och inte vara så besatta av att förstå. Jag har tänkt mycket på det sedan dess och hur vi accepterar att inte förstå så otroligt mycket i världen och universum men när det kommer till andra människor kan det ibland vara närmast omöjligt att acceptera att vi inte förstår dem fullt ut.
Händelseboken är en svindlande mosaikroman om makt, maktlöshet och fantasins kraft. På en lekplats i Malmö tar en flicka livet av sig, med tabletter som hon stulit av sin mamma. En ung man upptäcker henne, men hämtar inte hjälp eftersom han inte vill ha med myndigheterna att göra. Några dagar senare hittas han, utslagen i en trappuppgång, av en före detta radikal författare på dekis, som låter honom sova ruset av sig på sin soffa. På något sätt hör deras liv ihop med en stor mängd människor och händelser, utspridda i tid och rum. En psykedelisk dödsdans, i vilken skarp samtidsrealism blandas med uppsluppen satir.
In other news trånar och drömmer jag tyvärr fortfarande, nästintill självutplånande.
Lämna ett svar