Tiden, den tar och den ger. Just nu är jag glad för det senare och det avstånd det ger mig till det som gör ont. Någon gång när avståndet är tillräckligt stort och fler kalenderblad rivits av kanske det inte längre är smärtsamt.
Min favoritlåt med Tom Waits heter just ”Time”, det är en sån där text som jag försökt analysera många gånger, varje gång hittar jag något nytt, något missförstått, något trösterikt. Oerhört vacker låt och text.
And it’s time, time, time that you love.
Lämna ett svar